Västerhult

 

De hade en soldat, som var ryttare och bönderna fick lov att hålla honom med häst. Det ser dock ut som om det på torpet har bott andra än soldater. Torpet heter Aspelund.

De första som bodde där är ett par äldre kvinnor: Britta Stina och Johanna Johansdotter omkring år 1844.

Sedan bodde här en familj, Johan Peter Nilsson född 3/4 1823 och Christina Petersdotter med 7 barn. De levde här från år 1870 till 1882, då mannen hade dött och de övriga flyttat.

Anders Johan Lidell och hans hustru Ida Charlotta Svensdotter var som soldatfamilj bosatt här på 1880-talet. Deras första barn föddes här, nämligen Gottfrid och Malkolm födda år 1886 och 1887. Hit flyttade sedan år 1893 Sven Johannesson och hans hustru Gustava Johansdotter. Maken

dog något av de första åren och änkan fick ensam hand om sina barn, som var födda i Nöttja.

En av sönerna, Johan Emil, gifte sig med en flicka som hette Anna. De bosatte sig några år på torpet Björkelund och sedan på Frostemosse, som de friköpte. Där fostrades 6 barn upp och en av dem, Noak Svensson, övertog bostället. Han bodde där till år 1940.

Sedan dess har där bott flera familjer och det är fortfarande i bruk.

 

Änkan Gustava Johansdotter bodde kvar på Aspelund och hade sina barn kvar här tills de reste bort eller bosatte sig på andra ställen. Hon och hennes son Karl, som varit i Amerika, med sin maka bodde här och deras barn föddes på Aspelund. Karls hustru blev sjuk i Amerika och då reste

de hem och bosatte sig hos Gustava. Stället kallades nu för Stave stuga.

Karl och hans barn bodde kvar och den äldste sonen Arthur bodde hos sin fader till år 1938/1939, då de båda övertog det gamla torpet Österås.

De byggde ny bostad där och odlade upp en stor del av jorden till åker. De hade nötkreatur och svin för att kunna försörja sig. Nu är detta ställe återigen nedlagt och ingen bor här. Det är likadant som på 1890-talet, då Domänverket hade övertagit torpet Österås.

 

En backstuga låg vid landsvägen nästan mitt emot byvägen från Västerhult. I den hade under korta perioder bott äldre personer ända sedan 1700-talets sista år. En av de sista, som bodde här, var änkan Anna Lisa Petersdotter, som var född i Bolmaryd, där hennes familj bott och fostrat upp 4 barn. Nu bodde hon ensam kvar i backstugan och var mycket svag. Då passerade ett sällskap förbi. Bland dem fanns en flicka, som hade fött ett barn under färden. Hon ansåg sig väl inte kunna ha det kvar hos sig, utan gick in till Anna Lisa och lade barnet i hennes säng, där hon själv låg och var sjuk. Hon kunde inte göra något för barnet, som blev liggande här och kölden trängde in. När grannarna kom dit in dagen efter, var den nyfödda flickan fastfrusen vid väggen intill sängen. Benen blev skadade, så att hon fick stora svårigheter under hela sitt liv. Johan Bard och hans hustru tog hand om flickan, som döpts till Maria. Under många år blev hon därför kallad Bards Maria.

Sedan tog socknen hand om henne och hon fick bo på flera ställen. Den här backstugan försvann

omkring år 1900.

I ett annat torp, som hette Björkelund, har flera familjer varit bosatta tydligen från början av 1800-talet. Det är svårt att veta, vilka i Västerhult som varit bosatta där.

Men en familj bodde här i början på 1880-talet, nämligen Gustav Salomonson och Josefina Kristina Svensdotter med 3 barn. Det verkar som om de rest till Amerika.

Efter dem kom en annan familj, som bodde här fram på 1890-talet. Det var Johan August Eriksson med makan Stina och 4 barn, varav de 2 yngsta föddes här.

De sista, som bodde här, var Johan Emil Svensson och hans hustru Anna. De bodde här några år, sedan försvann även denna lägenhet.

 

En annan stuga slarvigt uppbyggd fanns på samma gård men sydväst ut. Där bodde en ensam kvinna, som kallades Ida på Sanden. Tydligen var hon dotter till nöttjabon Karl på Sanden, som bott på torpet Sanden men till sist flyttat till en backstuga på Nöttja Stom. Ida på Sanden arbetade hos bönderna och odlade något vid sin stuga. Hon försökte skaffa bränsle mest torv och kunde leva i backstugan ända fram till 1920-talet, då hon dog.