Nöttja Kvarnagård

Det ser ut som om gården Nöttja Kvarnagårds inägor blev gränsbestämda vid ”storskiftet” år 1796. Då blev inägorna här uttagna till ett sammanlagt skifte för gården till skillnad från de övriga gårdarna i Nöttja by, som hade inägorna fördelade i småskiften. Detta berodde på att en kvarn var anordnad där redan från början av 1600-talet. Denna hade ägts av dem, som var bosatta på Kvarnagården men med Nöttja by som ansvarig mot Qvarnakommittén i Kronobergs län. Den hette då Qvarna-nöttja Skatte-hjulqvarn.

De hade fått tillstånd att bygga en hjulkvarn och anlägga en damm över ån ända till motsatta sidan. Intill kvarnen fanns en byggnad, där den som skötte om arbetet med malning och underhåll fick bo. Denna byggnad räknades som en torpstuga under senare år. Troligen maldes här en stor del av de närmaste hemmanens säd under nästan 200 år.

Vid ”storskiftet” ägdes Kvarnagården av kammarherre Ehrenborg, som då även ägde Algutsgård. Där fanns dock en brukare, som hette Sven Månsson. Längre fram fanns här en ägare, som hette Johannes Bengtsson. Genom en ansökan hos Sunnerbo Härads Ägodelningsrätt fick han så småningom tillstånd att flytta kvarnen längre upp i ån. Man fick göra ett ägobyte med Brusarp, så att en ny stendamm kunde byggas över ån och en kanal grävas, så att de fick en bättre fallhöjd än där den gamla kvarnen var belägen. I den nya kvarnen byggdes en undervåning, där vattenhjulsaxeln gick in och där den kopplades medelst en kugganordning till 2 stenkvarnar i en andra våning. Där hade man också inrymt ett rum och ett köksutrymme med skorsten och eldstad. Beslutet om flyttning fattades i december 1857 och byggnaden uppfördes de närmaste åren.

Många möllare tjänstgjorde här endast några år vardera. Under de sista åren på 1800-talet har släkten Lavin arbetat här. Den, som arbetade här från 1920-talet till slutet av 1940-talet, var den siste, som drev kvarnen. Den hade då övertagits av Sydkraft. Därefter har den lagts ner och rivits. Denna kvarnbyggnad från 1850-talet borde ha underhållits och bevarats, som ett minne av den tidens möjlighet för odlarna att få sin sädesproduktion förvandlad till mjöl eller krossad säd. Dessutom förekom här sågning av timmer och takspånstillverkning.