Balkarps by i Nöttja

 

Hur det kommit sig att byn fått namnet Balkarp, är inte fastställt. Bostäderna har grupperats runt om den bäck, som är avlopp för sjöarna i Balkö och Dallesjö. När människor började bosätta sig här, var tillgången på vatten av stor betydelse och tydligen har bäcken sällan torkat ut. Namnet kan bero på, att. bäcken var avlopp för småsjöar längre upp och fortsatte ner till en större sjö.

I denna by blev det så som på två andra ställen i socknen, att försvaret fick en hemmansdel, som ledarna av krigsmakten fick ta hand om för att stärka ekonomin. Det blev också så, att försvarets gård, Balkarps Bäckagård, blev avgränsad mot de andra gårdarna med en sammanhängande areal och inte uppdelad för alla byborna. De övriga byborna i Mellangård och Södergård hade åkrar, ängar och kålgårdar fördelade i småskiften sig emellan.

 

I början på 1700-talet var de tvungna att ordna skiften, bostadshus och uthus för två soldater, en för Mellangård och en för Södergård.

Soldattorpet Björkeberg var Mellangårdens och ett annat, som i början fick namnet Ekeberg, men sedan hette Björkelund, var tydligen Södergårdens soldattorp. Det ser dock ut som om soldater inte hela tiden bott i dessa torp, utan även icke militärer fick bo där tidvis.

I Balkarps by liksom i de andra byarna hade ökning av åkerarealen inte skett, därför att åkrarna var delade i små skiften, som inte kunde ökas ut. Inte heller andra områden i inägorna kunde omändras från äng eller gården till åkerjord. Det ökade innevånarantalet under början av 1800-talet gjorde, att tillgången på matvaror, kläder, bränsle och material till byggnader blev mindre.

Det var då man märkte, att inrättandet av torplägenheter på utmarkerna gav tillfälle till en ökad skörd och möjlighet för fler att leva och bo här. Det hände dock att någon hemmansägare måste lämna sin gård eller sitt torp, för att de inte hade råd att ha det kvar. För att de skulle kunna leva, fick de försöka få en backstuga, där de kunde bo.

Ett storskifte hade skett i slutet på 1700-talet, då byborna fick sina gemensamma utmarker gränsbestämda mot grannbyarna.

Så småningom blev det också ”laga skifte” som i Balkarp skedde åren 1856-1858, då alla fick sammanhängande skiften och de 2 mellangårdarna fick behålla sina byggnader. Ägarna var A. Peter Arvidsson och B. Johan Karlsson. Södergård fick en delning, som var mer omfattande. Hela Södergård var 3/4 mantal. Det delades så, att två ägare, Johan Pettersson och Johannes Jonasson, hade 1/4 mantal var. Det resterande 1/ 4 mantal delades i 3 hemmansdelar. En änka, Anna Månsdotter, hade 1/12 mantal och resten ägdes av soldater, som av allt att döma varit byns soldater men skaffat äganderätten till sina boplatser. De fick lämna sina tomter och flytta byggnaderna till sina nya skiften.

Soldaten Johan Bolm fick ett område i utmarken, som förut varit uppodlat och försett med byggnader. Det var troligen ett gammalt soldattorp. Han fick ändå flytta sin bostad.

Änkan Månsdotters skifte blev förlagt till gränsen mot Lindshult och Rönninge. Hon

fick flytta sina hus dit.

Den andre soldaten blev ägare till 1/2 mantal. Han hette Anders Bragd och fick sitt område närmast sockenvägen och gränsen till Lindshult. Han fick dessutom ett skifte vid sjön Exen. Mellangårdarna fick sina ägor i två skiften. De övriga hade sammanhängande skiften. Bostäderna var här liksom i andra byar inte upprustade eller ombyggda, utan var kvar som låghus till efter ”laga skiftet”. Ett par skiften till soldattorp blev placerade längst upp i utmarken på gränsen till Balkö, Stackarp och Skäckarp. Där blev aldrig byggt några bostäder, därför att soldaterna hade egna hemmansägor.

När nya soldater anställdes fick de bo på de torpställen, som fortfarande fanns inom hemmansdelarna.

Skillnaden mellan hemmanen i Balkarp var, att Bäckagård, som var i militärens ägo, hade blivit utslaget till ett sammanhängande skifte, som även upptog utmarkerna. Denna gränsdragning hade skett före ”laga skiftet”. Fastigheten Bäckagård skulle således anställda militärledare ha hand om. Det blev dock så, att en arrendator fick anställning för att bruka gården, men att bostadshus fanns även för fastighetsägarna.

På Bäckagårds ägor fanns en stor mängd torpställen uttagna. Vi ska först ge namnen på dessa och vilka som bodde här på 1800-talet. Sedan ska vi föra fram de torp, som fanns på Mellangårds och Södergårds ägor.

Bäckagård hade sina byggnader på västra sidan av bäcken men flyttades till nuvarande tomten på höjden andra sidan bäcken. Intill fastighetens byggnader fanns där en backstuga som var kvar fram på 1900-talet.

Peter Nilsson född 1821 i Fårtorp och Ingrid Arvidsdotter född i Balkarp 1817 bodde här fram till 1860-talet och hade 4 barn födda här. Efter dem kom skräddaren Lars Johan Johansson född i Staverhult 1838 och gift med Ingrid Katarina Arvidsdotter född 18/1 1839. De hade 3 barn, som reste till Amerika, men en son August var kvar här och blev också skräddare. Frampå 1900-talet reste han till Skåne och fortsatte med skrädderi. Deras bostad i Balkarp är med här.

På Balkarps Bäckagård var 3 torp byggda vid den gamla vägen från Nöttja till Bölminge och Hinneryd. Balkarp Bäckagårds backstuga. De sista inneboende var skräddaren Lars Johan

Johansson och hans hustru Ingrid Katrina Arvidsdotter.