Skolväsendet

 

Då lagen om allmän folkskola tillkom 1842 blev det synbarligen en lag på papperet. Tydligen var ingenting förberett, varken organisation eller lärareutbildning. Det tog minst 20 år innan någon ordnad undervisning kom igång. Lärareutbildningen var bristfällig, om man ens kunde tala om någon sådan.

 

När man läser i protokoll från allmän sockenstämma i Nöttja 22 januari 1843, slås man av hur förvirrad situationen var. Hur man tänkt sig en organisation med både Annerstad, Torpa och Nöttja är svårt att förstå. Något samarbete med Torpa synes ej ha kommit till stånd. Att skolan måste vara ambulerande var naturligtvis nödvändigt till att börja med.Någon särskild organisationsplan för Nöttja tillkom inte förrän 1859 enligt protokoll från detta år, då socknen indelades i tvenne skolrotar och två lärare anställdes. Om avlöningen med 25 öre per dag också omfattade vissa naturaförmåner, vilket ofta förekom, framgår inte av protokollet. Den allmänna inställningen till skolundervisningen bland sockenborna var nog inte alltid helt positiv.

Men inställningen ändrade sig sakta, vilket framgår av protokoll från den 18 januari 1874 då det heter vid en läraretillsättning: ”Inseende fördelen av att till denna befattning vinna en person, vilken genomgått någon undervisningsanstalt för utbildande av småskollärare, önskade församlingen en dylik, även om avlöningen skulle medföra en något mer betungande utgift.”

Vid detta tillfälle anställdes examinerade lärarinnan Anna Maria Andersdotter, välmeriterad från Hinneryd. Med henne fattade församlingen nu den överenskommelsen att hon mot en årlig lön av 100:- Rd. m. jämte födan av de skolgångsskyldiga barnens föräldrar efter tur och ordning under skoltiden, lämnar 8 månaders undervisning årligen inom de fyra husförhörsrotarna och på de ställen som henne där anvisas.

 

Någon förteckning av de lärare som varit anställda kan inte utläsas av protokollen. Några var födda inom socknen och stannade kvar där till sin pensionering. En av de första var Benedikta Pettersdotter (Benediktai Byagården). Då hon för andra gången blev änka vid 31 års ålder utbildade hon sig till lärare vid en kurs i Växjö om 2 månader och fick behörighet. Hon kunde läsa och skriva sitt namn, men inte räkna. Sin 5 åriga dotter Ida hade hon med sig när hon följde den ambulerande skolan, säger hennes dotterdotter Elin Karlsson Ryd.

Kantor Nystrand och hans syster Selma var födda i Staverhult och kom efter lärareutbildning till Nöttja och stannade där till sin pensionering. Även Fridolf Arvidson som var född på Stavens, blev lärare i Bölminge, där heltidsläsning infördes. Han verkade där till sin död.

Lärarinnan Linnea Göransson var född i Bölminge och stannade där till hon ingick äktenskap och flyttade från socknen.

 

Inte alla lärare var väl på sin tid så kompetenta. 1881 står det i ett protokoll: ”Folkskolinspektören har vid inspektion i Nöttja funnit skollärare Wennströms undervisning så underhaltig och otillfredställande att han nödgats uppmana honom att med snaraste frånträda sin lärarebefattning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den ambulerande skolan fortgick till 1878. Då tillbyggdes kommunalrummet i Nöttja och en skolsal inreddes i övre våningen. Då byggdes också en skola i Bölminge. I yttre roten hade man att ta ställning till var skolan skulle byggas. Två platser var föreslagna.

Det ena förslaget var i Bölminge Bockagård på Nils Jonasons och Peter Svensons ägor. De upplåter tomt för en kostnad av fyra kronor per år, 1 tunnland torvmossjord lämplig för torvtäkt för skolans behov lämnas för en kronas avgäld per år av Karl Jonason, Bölminge Storegård.

 

Andra förslaget var på Johannes Karlsons ägor i Staverhult till ett betingat pris av åtta kronor per år jämte ett tunnland torvmossjord lämplig för torvtäkt för 50 öre per år. Då meningarna inte kunde enas skreds till omröstning och stämman beslutade med 405 röster mot 242 för byggande i Bölminge Bockagård. Den dåvarande kyrkvägen gick då alldeles intill skoltomten. Kostnaden för skolbygget blev 1.985 kronor och 86 öre.1881 beslutades att undervisning årligen kommer att fortgå med fyra månader vid varje skola med början nästa februari i Nöttja och småskolan samma dag i yttre roten.

 

1894 brann skolan i Nöttja. Lärarinnan, som bodde i övre våningen hann med nöd rädda sig ut genom ett fönster. Kommunen inköpte därefter ett större bostadshus i Malmaryd Södergård och flyttade detta till Nöttja.Det står ännu kvar efter flera ombyggnader. 1919 ändrades skolorganisationen till heltidsläsning. Skolhuset i Bölminge tillbyggdes med en lärosal för småskolan och lägenheten Nyhem inköptes till lärarebostad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skolbibliotek tillkom inte förrän 1936 enligt protokoll 20/4 1936. Studiecirkeln Vinterny i Bölminge hade i en skrivelse förklarat sig vilja anslå 15 kronor till bildandet av ett skolbibliotek i Bölminge skola under förutsättning att stämman anslår lika mycket. Kyrkostämman beslöt enhälligtatt antaga det gjorda anbudet och att anslå 15 kronor för år 1937 till ett skolbibliotek i Bölminge skola. En annan stämma beslöt senare att ett skolbibliotek också skulle inrättas i Nöttja skola.

 

Barnantalet hade redan då börjat minska, men ingen kunde då tänka att utvecklingen skulle gå mot att ingen skola skulle finnas i Nöttja.

31/7 1937 beslöt kyrkostämman att försälja lärarebostaden Nyhem i Bölminge med tillhörande jordområde. 1952 indrogs all skolundervisning vid Bölminge skola och skjutsar inrättades till Nöttja.

1957 byggdes en ny lärarebostad i Nöttja och skolan där renoverades.Undervisningen upprätthölls sedan några âr.

Till slut var det endast småskola och 1970 lades även denna skola ned. Kommunen skänkte sedan skolan till församlingshem. Tidigare hade även Bölminge skola överlämnats till Bölminge rote som samlingslokal. Därmed var cirkeln sluten. Nöttja hade återigen ingen skola.

M. Sch.