Torpen på Nöttja Stom

 

På Nöttja Stom fanns torp och backstugor, som det är svårt att få fram vilka som bott där. Intill skolan fanns en stuga, där det bott äldre folk under kortare perioder. Till sist bodde där en kvinna, som hette Stava. Hon kokade karameller, som hon sålde på marknader och till skolbarnen. Hon dog omkring år 1900 och stugan revs ner.

 

Ett arrendeställe intill Stom hade varit bebott ganska långt tillbaka i tiden. Någon gång i slutet på 1850-talet kom klockaren Johannes Nylander född 1829 hit med hustrun Kristina Nilsdotter från Öja. Han byggde om bostaden på det sättet, att han murade väggen mellan stolpar och stödjeposter av trä. Förutom att han var kantor, fick han ta hand om posten. Den hämtades i Skeen eller någon tid i Ränte tills Halmstadsjärnvägen byggts. Då fick den hämtas i Pixborg.

 

Av någon anledning flyttade han till Bolmaryd Norregårds ”Svartabacke” och efter honom kom en soldat från Västerhult hit. Det var Anders Johan Lidell och hans hustru Ida Charlotta Svensdotter från Bolmarö. De bodde här med sin familj till 1920-talet. Då flyttade de till stugan på Backagård.

 

Ett par från Rönninge levde här en tid. Därefter tog Anton Alexandersson vid. Han hade gift sig med Lidells dotter Valborg. De köpte arrendejorden, så att det blev en egen fastighet. Lidell var poststations-föreståndare under hela sin tid här och samtidigt skolvaktmästare. Hans döttrar övertog posten och dottern Astrid var föreståndare tills posten lades ner.

 

På Stomhemmanet fanns ett torp, som hette Hagatorp och Änglavit, troligen samma torp som bytt namn. Förmodligen var det detta torp, som fanns intill vägen mot Annerstad. På 1870 -1880-talet bodde här ett par äldre karlar, Anders Nilsson född 1809 och Jakob Svensson född 1820.

 

Efter dem bodde Karl på Sanden här. Han levde här fram till år 1910. Sedan ruttnade stugan ner och försvann.

Karl på Sanden gjorde aldrig något arbete, som han kunde få något för, men hans hustru försökte

skaffa mat till dem. Det hände dock att Karl åt upp detta, när hustrun var borta och sedan fanns det inget. Fattigvården tog hand om honom de sista åren. De hade en dotter, som hette Ida och hon var mera arbetsam och bodde i Västerhult. (Se om Västerhult).

 

På den andra sidan av ån hade byggts en hel rad torp före ”laga skiftet”, exempelvis Brotorpet invid åbron. De sista som bodde här var ”Lasse vid broen”, som var gift med Kerstin, vilken man kallade ”Kitta”. Lasse var kyrkväktare fram till 1900-talet. Sedan de flyttat därifrån, blev bostaden friköpt. Den är kvar ännu och är väl underhållen.