Torpet Österås ”Hampekull” under Bolmaryd Mellangård

 

Detta torp upprättades troligen omkring år 1860. Den förste, som bodde där, hette Jonas Svensson född 1799 med hustrun Stina Magnisdotter född 1802. De dog därstädes år 1881 respektive 1890.

Därefter eller under deras sista år bodde här en annan familj, Jonas Johannisson med hustrun Johanna Maria Salomonsdotter. Han var byggnadsarbetare stundtals.

En historia om honom säger, att han var känslig för att se blod, då han lätt svimmade. En gång skulle han slakta en tupp. När han högg huvudet av tuppen missade han. Det kom bara lite blod. Då svimmade han och tuppen flög upp på ladugårdstaket och skrek: ”Stackars lille Jonas”.

 

Torpet såldes till svenska staten år 1891, men Jonas och hans familj bodde kvar här till år 1899, då han och hans hemmavarande dotter reste till Amerika. Dit hade deras andra döttrar rest tidigare.

 

Sedan de rest brukade soldaten Johan Ek åkerjorden och slåtterskiftena. Bostadshuset försvann i början av 1900-talet, möjligen var det den, som blev ”Katrinestuga”, vilken sedan inköptes av Lantmannaföreningen och gjordes om till affärslokal invid Nöttja kyrka.

 

Under depressionstiden omkring 1930 försökte man göra odlingar på förut nedlagda odlingsområden och få fram egnahem för folk att bo på. Så blev fallet med detta område, där ett nytt boningshus byggdes.

Detta inköptes av en familj Svensson, som flyttade in här. I dag står det åter obebott.

 

Så vitt man kan uppfatta, fanns intill detta torp även en backstuga. Denna var under åren 1877-1885 bebodd av ett par, som flyttat från Stavsätra, nämligen Carl Svensson född 1832 och hustrun Ingrid Katrina Jönsdotter född 1839.