Lilla Oxborg eller Nydala

 

På Lilla Oxborg eller Nydala bodde en soldat, som troligen hade slutat sin tjänst, när han flyttade hit. Han var född 1794 och hette Gumme Nero, då kunde han inte vara soldat längre än till 1840-talet. Till Lilla Oxborg kom han inte förrän efter 1840-talet. Han hade tydligen gift om sig med en kvinna, som hette Katrina Olofsdotter och var född år 1821. De hade 5 barn och av dem är det endast 2, som har stannat kvar i socknen. Det ena av dem är Johanna Cristina, som var född den 31/7 1849 och som bodde kvar här i stugan ända till sin död fram på 1920-talet. Hon var skadad i sin ena fot troligen på grund av barnförlamning. Hon var utomordentlig till att sticka, sy och brodera, så att hon kunde leva på detta arbete. Hon klarade sig i stugan, som började bli allt för ålderdomlig. När hon dog, blev stugan riven och bortförd och tomten gick över till fastigheten Algutsgård.

 

Det talas i husförhörslängderna om ett backstugetorp. I detta hade i slutet på 1700-talet och något längre fram bott åtminstone 2 familjer. Det konstiga är, att de är födda samma år 1764. Männen hade samma namn Carl Andersson. Hustrurna hade också samma efternamn, men en hette Elin och den andra Elsa. Deras två första barn var födda samma år, men de hade olika namn och de tredje barnen var födda hos den ena familjen år 1806 och hos den andra år 1808. Det har inte gått att få reda på var denna backstuga har funnits, men den fanns före år 1800 och sedan en tid framåt.

 

Sedan finns endast Ängtorpet eller som det kallades under Annerstadsprästens omhändertagande av bostaden och markområdet ”Prästabacken”. Det är antagligen hämtat från Extorp och Nöttja byar. Det tycks vara så, att när Extorpsborna hade slåtter på ängarna därintill, blev plötsligt en kvinna färdig att föda ett barn och hon hann inte komma hem, utan födde en son här på ängen. Denne son blev av en präst utsedd att studera. Det gjorde han tills han blev prästvigd och blev så småningom kyrkoherde i Annerstad. Då ordnade han med, så att bostället där blev ägt av prästerskapet i Annerstad.

År 1606 var han komminister i Nöttja och då blev han gift med kyrkoherdens dotter i Annerstad och efter svärfaderns frånträde av kyrkoherdetjänsten därstädes övertog han denna.

Det sägs att området vid Ängtorpet hette ”Osänge” därför att det låg intill Bolmån strax innan den flöt ut i sjön Exen. Han tog därför namnet Osaengius med förnamnet Andreas.

 

Här bodde nog folk under både 1600- och 1700-talen, men de är inte medtagna i Nöttja bys husförhörsböcker. Den förste vi hittar är Johan Johannesson, som var född på torpet år 1835. Han var gift med Ingegerd, troligen Ingegerd Nilsdotter född år 1849. Troligen har hans föräldrar bott på torpet från 1830-talet till dess att deras son Johan övertog det. Den nuvarande bostaden blev troligen byggd under deras tid här det vill säga mellan 1870 och 1886, då de flyttade till Extorp.

 

Efter dem kom Alfred Johannesson född år 1857 i Skifta, Staverhult och gift med Karolina Nilsdotter född år 1849 i Torpa. Han var snickare och byggde bostäder och ladugårdar i angränsande byar. Utöver detta gjorde han möbler, som ännu finns kvar i trakten. De hade 2 barn, Algot född år 1886 och Linnea född år 1889. De bodde kvar här under hela sin livstid såväl föräldrarna som barnen. Alfred dog 1924 och hustrun år 1937.

 

Deras dotter Linnea gifte sig med Albert Bengtsson från Staverhult. Vid denna tid blev de beskattade både från Nöttja och Annerstad. Myndigheterna gjorde en undersökning och fastslog, att såväl i kyrkligt som i kommunalt hänseende skulle beskattningen ske till Annerstad. Albert

Bengtsson friköpte sedan fastigheten från Annerstads pastorat. Albert och Linnea bodde kvar här tills de dog på 1950- och 1960-talet, varefter deras son Gunnar Bengtsson nu äger och bebor det anrika före detta torpet.

 

Långt tillbaka i tiden har det funnits en backstuga invid Ängtorpet cirka 50 meter norrut. Här bodde tydligen människor, som blivit utfattiga. Deras stuga var en ryggåsstuga av äldre datum. Anders Carlsson född omkring år 1800 och hans maka Catarina Larsdotter bodde troligen här under en lång tid. Anders dog på 1860-talet, men hustrun levde kvar här med sina barn. Hon utvandrade till Amerika år 1880 tillsammans med sina barn.

Under deras sista år i backstugan bodde där även en änkling Johannes Svensson från Hamneda och hans dotter Johanna Johannesdotter. Johannes var född på 1700-talets sista år men var gammal och sades vara utfattig. Hans dotter hade fött 2 barn, fast hon inte hade någon make. Johannes flyttade till Balkarp och i slutet av 1890-talet flyttade även Johanna dit med sina barn. Stugan blev öde och Alfred Johannesson flyttade den till sin stuga, där den står kvar fortfarande. Han använde den som snickarebod. När de flyttade stugan, var en av bygdens byggmästare där och lärde sig bygga. Det var Alfreds systerson Elof Persson, som bodde där, medan han var tillsammans med Alfred och lärde sig byggnadsarbete.