Kvarnar i Nöttja socken           Ur Nöttja kvarns historia          Nöttja Kvarnagård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har funnits många kvarnar i Nöttja. I nästan varenda bäck eller större dike har det funnits en eller flera kvarnar. De flesta har varit så kallade skvaltkvarnar. Dessa kvarnar är av mycket enkel konstruktion. De består av en vertikalt stående axel lagrad på en grundstock, som med en hävarm kunde lyftas och sänkas några cm och därmed ändrades också avståndet mellan kvarnstenarna, då den ena var upphängd på den övre ändan av den vertikla axeln, kallad löparen, och den andra låg fast under liggaren. Pâ axelns nedre del var fastsatt ett horisontellt vattenhjul som drev kvarnaxeln runt då vattnet släpptes på. Då det inte fanns några kugghjul blev dessa kvarnar mycket lättgående och fodrade mycket lite vatten, särskilt om fallhöjden var någorlunda hög.

Att förlägga en sådan liten kvarn i en större bäck var knappast möjligt, därför att den skulle spolats bort vid större vattenflöde. Därför avledde man en mindre mängd vatten från den större bäcken i ett mindre dike till en passande backsluttning, ibland flera hundra meter bort.

Denna kvarntyp har uppkommit i Persien omkring 200 år f. Kr. Den spred sig sedan längs Medelhavets kuster till Irland och därifrån till Norden, där den blev mycket allmän och brukades ända till mitten av adertonhundratalet. Minst 10 sådana kvarnar har funnits i Nöttja. Att de fanns kvar så länge som in på 1800-talet torde ha sin historiska förklaring.

 

För att skaffa fram pengar till de ständiga krigen infördes 1625 den första konsumtionsskatten. Den kallades kvarntull och bestod av 2 öre per tunna havre, 3 öre per tunna korn, 4 öre per tunna råg och så vidare. Då det visade sig svårt att kontrollera alla småkvarnar och handkvarnar avskaffades kvarntullen redan 1627 och mantalspengar, som funnits ända sedan 1605 återinfördes och fastställdes till 6 mark per person och år i vitt mynt. Den hade tidigare varit 1 öre per person mellan 16 och 60 år. Den nedsattes sedan 1629 till 5 mark och kallades sedan 5-markshjälpen.

 

Kvarntullen återinfördes 1632 men gällde då tydligen bara odalkvarnar. 1857 fastställdes att mantalspengarna skulle gälla för personer mellan 18 och 60 år.

 

1863 bestämdes slutligen mantalspengarna till 40 öre för man och 20 öre för kvinna och upphörde inte förrän 1938. Kvarntullen upphörde inte förrän 1815. Skvalt- och handkvarnar torde sedan snabbt kommit ur bruk.

Som mest har ett 20-tal kvarnar funnits i Nöttja. Tätast har de legat i södra delen av socknen. I Bjärnhult Kärr och Malmaryd har det funnits sex. Fyra av dem har fått sitt vatten från Kärrabäcken, som avvattnar mossmarkerna runt Ramshult. Den som hembygdsföreningen återuppbyggt fick sitt vatten från Storängarna i ”Klöven” som skogsområdet mellan Malmaryd och Bjärnhult kallades. Den sjätte var en väderkvarn som låg ett par hundra meter öster gården Malmaryd 2:2. Denna kvarn var i bruk till senare hälften av 1800-talet, då den monterades ner och flyttades till Skåne. Äldre människor kunde så sent som på 1920-talet berätta att kvarnen gick ojämnt och var svår att mala på.

 

Den första kvarnen låg på fastigheten Kärr 1:5 omkring 550 m från bäcken mot gården räknat. En spräckt kvarnsten ligger kvar. Den ena kvarnstenen är trädgårdsbord på fastigheten Kärr 1:3.

Några hundra meter nedströms, på fastigheten Bjärnhult 1:2 har ett par dammar anlagts i Kärrabäcken. Den ena har avlett vatten till en damm, som bildats bakom en grusås, vilken nu genomskurits av skogsvägen Hästhult-Näset. En kvarn har legat vid vägen mot Tommaryd. Lämningarna av denna kvarn är helt utplånade av vägbygge och skogsdikningar. Det är bara tilloppsrännan som är kvar. Ytterligare en kvarn har funnits i Bjärnhult, därför att en damm i bäcken visar detta. Var denna legat kan man bara gissa sig till. Det synes som om en något större kvarn legat i själva bäckfåran men det är bara resterna av en damm som tyder på detta.

Den kvarn som hembygdsföreningen återuppbyggt på Malmaryd Södergård 3:1 har varit den bäst bevarade, men delar av dammen och tilloppsrännan förstördes vid vägbygget 1978.

 

Vid kvarnbäcken i Bölminge fanns 5 anläggningar. Enligt uppgift har funnits en kvarn på lägenheten Stenön, Staverhult 1:9. En fördämning över bäcken på Bölminge 1:7 A har bildat en damm cirka 1 ha stor. Från denna har vatten avletts till ett fall söder om vägen Hinneryd-Nöttja. Enligt uppgift skulle här funnits en vattendriven träsvarv. Dammen finns kvar något tiotal meter norr om vägen Bölminge-Balkö.

Nästa anläggning har funnits vid Bölminge nuvarande kvarn och var nedlagd då denna byggdes omkring sekelskiftet av Sverker Svensson från Balkö.

 

Hans största intresse var emellertid inte kvarnen utan han uppfann och tillverkade en maskin med vilken han tillverkade träskor. Det sägs att maskinen efter en modell kunde göra flera träskor på en gång. Träskorna lär inte varit så bekväma att gå med. Det blev mer och mer bortlagt att gå med träskor, så han sålde maskinen till någon från Kalmar län. Sedan drevs kvarn och sågverksrörelse i många år och det producerades även elström till belysning under första världskriget. Men då sjön uppe i Tokaryd dikades ut blev vattentillgången ojämnare varför kvarnen elektrifierades på 1930-talet. Kvarnrörelsen är nu nedlagd och sågen drivs numera bara som en hobby av innehavaren.

 

Nedströms på fastigheten Bölminge 2:19 har funnits 2 kvarnar, när de revs är obekant.

 

På Lindshult 1:1 ett par hundra meter från landsvägen vid en liten bäck som rinner ut vid Lindshults vägskäl ligger en mycket intressant kvarngrund. Den synes ha haft ett överfallhjul vilket är mycket sällsynt i dessa trakter därför att det då fordras stor fallhöjd.

 

Vid Balkarpsbäcken, som har sin upprinnelse i Dalle och Balkö sjöar, har funnits en kvarnanläggning på Balkarp 1:3. Den har legat helt nära gamla vägen mellan Nöttja-Torpa. Fallhöjden var stor så två kvarnar har legat efter varandra. De lär ha varit i bruk till omkring 1850. Spår av odling finns i skogen. En morfar till Elof Persson, Brödraberg lär ha använt kvarnen.

 

Bäcken flyter sedan genom flacka ängar till Extorp, där den bildar ett fall på omkring tvâ meter. Kvarnen lär inte ha varit så effektiv för den fick namnet ”Asafors”.

 

Här anlades senare på 1890-talet ett mejeri, men detta blev inte så långvarigt. Det drevs med ångmaskin för vattentillgången var inte att lita till.

 

Genom Nöttja flyter ju Bolmån och i det ganska långa strömfallet mellan Brusarp och Nöttja har legat två större kvarnar vid Nöttja Kvarnagård. Den nedre är det ingen som vet, när den byggdes eller lades ned. Kanske har den funnits sedan munkarna på Nydala kloster på 1500-talet ägde fallen.

 

På 1800-talet byggde den dåvarande ägaren till Nöttja Kvarnagård, Johannes Bengtsson den övre kvarnen. Denna var i bruk till 1940-talet då den revs av Sydkraft, som nu äger fallen. Här fanns också ett mycket bra ålfiske. Den av Sydkraft nu igenlagda tilloppskanalen bildade en ganska stor ö mot den större ån. Där har tidigare varit en åker, men nu förfaller allt och buskas igen. I den gamla kvarnan har Sydkraft anlagt en soptipp som ser gräslig ut. Man tycker att ett så stort kraftbolag kunde kosta på sig att hålla bättre ordning på denna underbart vackra plats.

 

I gränsen mellan Algutsgård och Bolmaryd finns resterna av en kvarngrund samt en längre fångdamm. Kvarngrunden är till större delen utgrävd när ängsmarkerna har torrlagts. Större delen av odlingarna runt Horsöga har då varit översvämmade. Dessa kan då även ha brukats till slåtter. Det var vanligt att slåtterängar på 1700-talet sattes under vatten på vintern.

 

En skvaltkvarn har också funnits vid ”Möllebäck", ett större dike mellan Skoghem och Rörebacke. Den ligger cirka 200 m nedströms vägen mot Hamneda. En skvalta har slutligen legat bakom ladugården i Bolmaryd Byagård. Till de flesta kvarnarna har det inte funnits någon körväg, varför mälden måste ha burits till och från.

Väl bevarade lämningar efter en kvarn finns i Extorp Lunnagård, vid vägen mot Kyllö. En mindre kvarn har legat i Bolmån vid Åminne. Lämningarna efter denna är helt utplånade vid grävningar i ån. En kvarn har också legat i skogen på Nöttja Stom. Den har legat vid ett dike mellan vägen mot Annerstad och Bolmån.

Martin Schöberg