Rönninge by

 

Så långt tillbaka i tiden som man kan följa genom kyrkliga uppgifter om hur befolkningen var placerad inom den gamla Nöttja socken, var Rönninge by införd som ett eget område, som var skilt från grannbyarna Balkarp och Balkö. Den hade en gränsbestämning mot grannbyarna i slutet av 1700-talet genom Storskiftet.

Då tycks det ha funnits 3 hemman och någon undantagsstuga. Byn hade också uppgiften, att ge en soldat möjlighet att leva där och hade därför byggt ett soldattorp.

Det var här, som i de flesta byarna, att inägoskiftena var fördelade mellan hemmanen, så att de hade några stycken områden av åker och fördelning av ängsmarkerna, så att de även där hade en liten markbit på många olika ställen. Bostäderna låg så nära varandra, som det var möjligt. De hade emellertid ett bestämt markområde, där de kunde bygga bostad och uthus samt ha någon kålgård. Det var några byar, som ordnade enskifte genom häradets medverkan, så att de fick lite mer samlade brukningsdelar.

Rönninge har inte haft denna förändring av byområdet.

Omkring 1830 talet blev det beslut i riksdagen, att det fick ordnas ”laga skifte”, som gav hemmansägarna sammanförda markområden och gränser mellan gårdarna blev uppdragna. Detta skedde för Rönninges del år 1859. Där fanns 4 gårdar och dessutom en gård som soldaten A Bragd bodde på. Han beräknades inneha 1/16 mantal.

Tilsammans hade byinnevånarna 1 helt mantal.

Deras bostäder var lågstugor med tak av näver och torv. De var inte så stora mellan 15 och 20 alnar långa och 10 alnar breda. Deras uthus var något längre, men även de 10 alnar breda och täckta med halm. Där fanns också en undantagsstuga, som var 13 alnar lång och 10 alnar bred.

De två gårdarna i mitten av inägorna kunde vid ”laga skiftet” behålla sina egna markområden i ytterkanterna av byn.

Soldattorpet flyttades också längst nordväst ut. Där byggdes också upp en stuga och ett uthus,

som soldaten fick handha, så länge han var kvar som soldat.

Gränserna mellan Lindshult och Bölminge blev rättade till, där inägogränserna var buktiga. Utmarkerna delades också upp mellan hemmansägarna, som förut haft dem gemensamt.

Det har funnits en kvarn i bäcken från Balkö sjö på gränsen till Balkarps

by. Där flyttades gränsen något.

Vid ”laga skiftet” ägdes gårdarna av mannen i familjen. De delades upp så att Sven Andersson fick hemmanet A om 5/16 mantal och Anders Karlsson hemmanet B om 5/ 16 mantal, Johannes Börjesson hade hemmanet C om 1/4 mantal samt Johan Svensson hemmanet D om 1/8 man-

tal. De fick gemensamma torvtag och grustag för att laga vägarna.

Det fanns inga fler torp än soldattorpet i denna by, men ett par undandtagshus som de äldre ägarna använde, när de lämnade sina hemman.

Vilka som levde i soldattorpet de första åren på 1700-talet är svårt att hitta. I den gamla soldatstugan bodde en soldat, som hette Sven Ryd med hustrun Ingegerd Jonasdotter. De har tydligen bott här fram på 1840-talet och deras soldatnummer var 17. Vid ”laga skiftet” fanns här Anders Bragd och hustrun Ingrid Larsdotter. De hade en dotter, som föddes här 29/3 1859. Senare flyttade de troligen till Balkarp.

Den soldat, som kom hit efter Bragd, hette Zakarias Rönn född 4/5 1831. Hans hustru hette

Christina Andersdotter och var född 1833. De hade 3 barn: Jonas född 8/9 1853, Brita-Stina född 8/11 1855 och Salomon född julafton 1862. I anteckningarna i husförhörslängderna ser det ut, som om familjen Rönn flyttade till Lindsberg år 1871. Senare bodde de på ett torpställe i Lilla Lindshult. Där bodde de till sin död.

Deras son Jonas blev också soldat men i Extorp. Han hette Jonas Zakariasson Extor. Även han flyttade sedan till Lilla Lindshults backstuga med hustru och de barn, som var kvar hemma.

Efter Rönn bodde i Rönninge ett par, som hette Sven Pettersson född 1826 och hustrun Inga-Maria Jakobsdotter född 1827. Det går inte att konstatera om Sven var soldat. Det ser ut som om Rönninge upphört med soldater, sedan Rönn flyttade därifrån.

Soldattorpets byggnader revs ner i början på 1900-talet och på 1970-talet såldes området till en av gårdarna i byn.