Järntillverkningen i Nöttja

 

På 1400 och 1500 talen förekom en inte ringa järntillverkning i Nöttja. Järnet tillverkades av myrmalm som togs upp ur sjöarna. Det var inte bara i sjön Exen man tog upp malm, även i Balkö och Tokaryds sjöar fanns myrmalm. När Tokaryds sjö dikades ut kunde man se att stora delar av sjöbottnen var täckt av myrmalm. Man trodde ofta förr när man fann slagg och kolrester i skogarna, att det där hade legat en smedja. Troligast är att det varit en smälta, där man tillverkat järn.

Järntillverkningen var mycket hantverksmässig. Man grävde en grop cirka 1 meter djup i en backe eller murade den med lera. I botten på denna packades först halm. På denna lades ett lager träkol och därefter myrmalm, sedan lades träkol och malm varv om varv tills ugnen var fylld. När man sedan brände måste man ha en kraftig bläster (bälg) som blåste luft i ugnen. När malmen blev tillräckligt upphettad smälte järnet och rann ned och samlade sig på botten av ugnen. Det järn man fick fram på detta sätt var av dålig kvalité, därför att man i dessa ugnar inte fick tillräckligt hög temperatur. Järnet kallades kladdjärn och måste behandlas ytterligare, för att det skulle bli smidbart.

Det blev en stor exportartikel till Danmark. När de större järnbruken kom igång med kontinuerligt arbetande masugnar sökte man bli kvitt denna primitiva järntillverkning. Det sägs att järnbruken skrev till bergskollegium och bad dem förbjuda järntillverkningen i Nöttja därför att järnet var av så dålig kvalité. Nöttjaborna svarade, att de visste att järnet var av dålig kvalité men de sålde allt till Danmark så det var ingen skada med det.

 

Slaggförekomst från järntillverkning finns i Malmaryd, Balkö, Rönninge, Staverhult samt på utmarker i Kärr. Kolförekomst kan också betyda att man här har framställt träkol till järntillverkningen. Denna primitiva järntillverkning har i södra Sverige förekommit 100 år f. Kr. Den synes förekommit rikligast i Markaryd, Hinneryd och Traryd, men troligen inte norr om Nöttja i nämnvärd omfattning, vilket troligen berodde på tillgången på myrmalm.

Denna fanns inte bara i sjöarna, utan den togs även upp ur kärr och mossar här i Sunnerbo.

M. Sch.

 

På tal om järnhantering omtalas en smedmästare från Bolmaryd vid namn Åke Holmgren i ett protokoll från 1766. Någon smed har sedan inte kunnat spåras i Nöttja förrän smedmästaren Wiktor Bengtsson 1908 uppförde en smedja på Bölminge Bäckagård. Han överlämnade sedan Smedjan först till sonen Ture Bengtsson, som innehade den några år, därefter övertogs den av dennes broder Karl Bengtsson. Smedjan blev, som alla andra landsbygdssmedjor, nedlagd under 1950-talet.

M. Sch.