Torpen på Brödraberg

 

Det fanns inte mindre än 5 torp vid Brödraberg. Efter ”laga skiftet” år 1862 låg de på Ågårds marker alla utom ett som kom på Södergården. På Flymossen blev ett torp anordnat och byggnader uppsatta. Det lades på Kvarnagårds utskifter här. De som kom hit var Sven Nilsson född 1817 och hans hustru Beata Svensdotter född 1825. Beata var född i Svenstorp Bolmaryd Södergård. De bodde först på Svenstorp till år 1862, då detta torp efter ”laga skiftet” i Bolmaryd blev delat på 2 hemman. Sven och Beata hade 6 barn, men de 2 äldsta födda 1847 och 1849 gav sig ut och fick arbete samt flyttade hemifrån. De andra 4 barnen bodde kvar här tills de fick möjlighet att bosätta sig på andra platser. Sven Nilsson dog omkring år 1900, men Beata försökte sköta det jordbruk och de slåtterängar, som de upparbetat och hon hade många husdjur. Hon bodde här fram till omkring år 1910. Vår handlare i Nöttja, Hedlund, talade om, att Beata var en av hans största leverantörer av smör.

Torpet Flymossen ägdes endast av denna familj. När de lämnade det, revs byggnaderna ner, men ägaren till Kvarnagård försöker hålla området, där byggnaderna stått, fritt från skog. Resterna av stenväggarna till ladugården, grunden för bostaden och brunnen finns kvar. Flymossen var alltså ett torp, som endast ägdes av en familj. När de lämnade torpet, flyttades även byggnaderna därifrån.

 

Ett av de äldsta torpen på Brödraberg har använts som soldattorp för Södergård. Det hette Flybacken. Där har bott soldater från början av 1700-talet. Det är svårt att tyda namnen i husförhörslängderna från denna tid.

Den förste man kan se, är Peter Lövstet född 1767 och hans hustru Anna Larsdotter född 1761. De hade en son, som var född 1792 och hette Carl Gustav. Det ser ut som om denna familj bodde kvar här efter det att soldaten slutat sin tjänst. Under tiden fick kanske soldaten bo i ett annat av Södergårdens torp. Lövstet bodde kvar till år 1834, då kom en ny soldat.

 

Det var Johan Petter Nöjd född 5/10 1811 och hustrun Johanna Eskilsdotter även hon född 1811. De hade en dotter, som var född 1838. Johanna Eskilsdotter dog 1842 och Johan Petter gifte om sig med Johanna Andersdotter född 7/8 1814. De fick 5 barn: Josefina född 1851, Amelia född 1853, Johanna Christina född 1855,0tto född 1857 och Petronella född 1860. Nöjd med familj kom hit som soldat i mitten av 1830-talet. De bodde här under resten av sitt liv.

 

Under tiden bodde här tillfälligt soldater, sedan Nöjd slutat sin tjänst. Det ser ut som om någon bodde hos Nöjds, men någon bodde i andra av Södergårdens torp. Sonen Otto Nöjd, som senare tog sig namnet Wadensten, var soldat i Bolmaryd Södergård några år, men kom hit år 1866 och blev soldat här istället tills tjänsterna upphörde år 1900. Han var gift med Kristina Nilsdotter född 1845 och de hade 2 söner, Johan Emil född 13/6 1885 och Karl Fabian född 1/9 1888. Otto drev garveri och fick fram läder och andra skinnprodukter. Detta gjorde, att han kunde leva kvar här och han övertog sedan soldattorpet i egen ägo. Han var en väl ansedd garvare och hade arbete under hela den tid han kunde arbeta med detta. Han överlåt sin fastighet till sonen Karl Fabian, som också ägde den under hela sin livstid. Han flyttade emellertid därifrån och utplånade byggnaderna där. Hans barn övertog och sålde fastigheten till Domänverket omkring år 1970.

 

Ett torp kom efter ”laga skiftet” att ligga under Södergård. Det är svårt att fastställa i vilket av torpen, som de i husförhörslängderna införda familjerna har varit bosatta.

En familj, Anders David Pettersson född 19/10 1840 som var gift med Ingrid Karolina Johannesdotter född 11/9 1837, bodde här. De hade bott något år på Oxborg och dessförinnan i Angelstad. De flyttade hit omrking år 1870 och bodde kvar här till år 1879. De hade 6 barn. Den äldste sonen hette Karl Magnus född 20/7 1868, de yngsta var ett par tvillingar, som var födda 19/1 1877. Familjen flyttade till torpet Berghem i Bölminge och makarna bodde där till sin död.

Då tog deras son Magnus över och blev soldat med namnet Källsson (se Bölminges torp). Sedan de flyttat kom Johannes Göransson född 1847 med hustrun Maria Göransdotter även hon född 1847. De hade 3 barn med sig födda åren 1873 och 1878. De bodde här endast något år.

 

Efter dem kom ett par från Skåne, Ola Svensson och hustrun Pernilla Olsdotter. De hade 2 söner Jens och Wilhelm, som reste till Amerika. Modern dog på 1890-talet men Ola levde kvar här, även sedan han sålt fastigheten till Elof Persson.

Elof Persson, som var byggmästare och hans hustru Jenny bodde här och fostrade upp en stor barnskara. De var kvar fram till slutet av 1930-talet.

Under de första årtiondena på 1900-talet skötte Elof om allt snickeri i bygden. Hans söner övertog därefter byggenskapen. De byggde om bostaden och den finns kvar ännu år 1982 som bostad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Intill detta hus fanns ytterligare en byggnad och de sista, som bodde här, var en före detta arrendator på Nöttja Stom. Han bodde här ett tiotal år in på 1900-talet, varefter byggnaderna revs ner och flyttades.

Av de andra 2 bostäderna är den ena friköpt av de sista ägarna. Denna har varit bebodd sedan början av 1800-talet då flera familjer var bosatta där under kortare eller längre perioder.

 

I ett annat av torpen under Ågård bodde Nils Karlsson född 2/3 1799 och hustrun Maja Stina Andersdotter född 1788 från Kvarnagård. De flyttade hit år 1824 och bodde kvar här till år 1836. Deras barn var Arvid född 14/9 1824, Elin född 22/8 1825 och Sara Lisa född 15/2 1830. Därefter bodde Simon Pettersson född 2/5 1806 med hustrun Johanna Göransdotter född 4/9 1804 här på torpet. De hade 7 barn varav 3 barn föddes här fram till år 1843. Deras son Gustav Simonsson född i Rönninge 1829 med hustrun Gustava Andersdotter född 1829 och ett barn bodde på detta torp

till år 1862, då de flyttade till Hinneryd. Därefter kom Johannes Göransson född år 1847 och hustrun Maria Trulsdotter född 1847 hit. De hade troligen bott i Malmaryd, där de äldsta barnen var födda. Är 1879 flyttade de hit och här föddes 3 barn. De bodde kvar till år 1893. Då dog både Johannes och Maria. Barnen flyttade till Danmark och Amerika. Till torpet flyttade därefter Johannes Jakobsson och han friköpte detta. Han och hans familj kom från Nybygget, där deras barn fötts (se Nybygget). De bodde här ett 20-tal år, tills deras yngste son Bengt gifte sig och övertog fastigheten. Han bodde kvar här tills han dog.

 

Det fanns ett annat torp mellan Elof Perssons och Bengt Johanssons. De första som man i kyrkböckerna kan se bo här omkring år 1820 var Nils Karlsson född 2/ 3 1799 med hustrun Maja Stina Andersdotter född 18/9 1788 från Kvarnagård i Nöttja. 3 barn föddes här: Arvid 14/9 1824, Elin 22/ 8 1825 och Sara-Lisa 15/2 1830. De bodde troligen kvar till omkring år 1850, då Sven Jönsson född 1824 och hustrun Kristina Gustavsdotter född 1823 flyttade hit. De fick en hel rad barn: Axel Verner född 1854 blev skomakare, Britta Stina född 1857, Johan Peter född 1860 och Emma född 1863. De bodde här till in på 1880-talet. Sonen Axel Verner gifte sig år 1880 med Anna Hansdotter född 1848. Anna dog 1884 och därefter flyttade Axel Verner till Extorp. Innan Anna dog föddes 2 barn, Carl Algot år 1881 och Hilma Antoria år 1883.

Det berättas om Sven Jönsson, att han och hans söner fiskade i sjön Exen, för att utöka matförrådet och kanske också sälja till någon, som behövde köpa fisk. En gång var de ute med en not. Det är en ryssja, som var kopplad vid ett nät vid vardera sidan. Näten var kopplade med rep, så att man efter att ha placerat ut fångsthåven kunde dra det hela till stranden. Det behövdes minst 3 man som deltog. 2 man drog fram fångsthåven och en stod med en båt och såg till att håven drogs rätt. Medan de höll på att dra håven mot land, fick Sven, som var i båten, se en fot med klövar sticka upp intill håven. Då blev han alldeles förskräckt och trodde, att det var den Onde själv, som de träffat på. Han sade till sina söner, att de skulle försvinna och springa därifrån det fortaste de kunde. Han själv

skulle ta risken att fortsätta dra in håven. Han drog lite i vardera repet och klövfoten steg högre upp. Till slut såg han, att det var en kalv, som någon hade sänkt där, sedan den dött. Det var således inte en ond makt med klövfot, som hade hemsökt dem. Sven Jönssons hade bott i Bölminge, när deras första barn föddes och därefter i Extorps backstuga vid Vestlings. Där föddes deras övriga barn.

Det ser ut som om soldat Anders Johan Ek född 1859 och hustrun Karolina Johannesdotter med 3 barn födda fram till år 1889 flyttade till torpet. De bodde kvar här till år 1891, då de flyttade till Annerstad. Därefter kom en annan soldat hit, nämligen Karl August Svanholm född 1858 och med soldatnummer 19. Hans hustru hette Emma Johansdotter och var född samma år. De hade 2 barn, som var födda i Ryssby. Familjen bodde inte kvar här mer än några år. Efter dem kom en familj, som varit arrendator på Nöttja Stom. Det var Anders Nilsson född 1824 och hans hustru Elna Olsdotter född 1829. De hade en son, som hette Ola. Han var född 1/ 10 1855. De kallade honom för Krymplingen, för att han var krokig och hade svårt för att arbeta. Familjen bodde kvar här tills föräldrarna dog. Kanske stannade Ola något längre. Därefter flyttades detta torp bort.

 

Det sista av Brödrabergstorpen heter Karlsberg. Om det har hetat så redan från början, då det första boningshuset byggdes där, är inte säkert.

De första, som bott här, är Nils Jansson född 1785 och hans hustru Johanna Svensdotter född 1791. De kom hit omkring år 1815, då deras första barn föddes nämligen Anna Katrina född 1815 och Sven född 17/1 1817. De bodde här till år 1843, då de flyttade till Lindshults stugor.

 

Sedan kom Sven Christiansson född 16/1 1790 och hans hustru Anna Maja Nilsdotter. De hade 3 barn, som var födda innan de flyttade hit år 1843. Familjen bodde kvar här till in på 1850-talet.

 

Peter Andersson och hustrun Kristina Börjesdotter bodde här några år under 1850-talet.

 

Därefter kom Sune Svensson född 1827 med hustrun Katarina Svensdotter född 1828. De hade en son, som var född 1859, troligen innan de flyttade hit. Någon gång på 1880-talet kom ett äldre par hit, Karl Larsson född 1824 och hustrun Katrina Johansdotter född 1818. De hade en dotter Ida född 1859. Den familjen var kvar här till år 1895.

 

Lorentz Niklasson med hustrun Maja Lena och flera barn bodde här ett par år. Hela denna familj reste till Amerika åren 1898 och 1899.

 

År 1899 kom Adolf Nilsson och hustrun Ida Johansdotter hit. De hade 2 barn då. Under de följande åren fram till år 1907 fick de ytterligare 3 barn. De hade friköpt fastigheten och fostrade upp sina barn här. De hade kvar fastigheten tills de dog.

 

På. något av torpen bodde kantor Johannes Nylander med sin hustru och en fosterdotter, som sedan gifte sig med en man från Hamneda. Nylander hade troligen köpt torpet. Han bodde här på 1850-talet och hade tänkt sätta upp ett brännvinsbränneri och börjat bygga det. Men år 1855 kom det ett beslut, att brännerier inte fick anordnas. De blev förbjudna över hela landet detta år. Nylander flyttade härifrån och ner till Stoms lilla fastighet invid Nöttja skola, där han blev postmästare.