Nöttja studiecirkel

 

1919 bildade några ungdomar en studiecirkel i Nöttja. Den var inte ansluten till någon organisation. Studieförbund fanns inte på den tiden. Liknande studiecirklar bildades också i Ryd, Hamneda och i Tommaryd i Hinneryd.

Primus motor och studieledare i Nöttja var folkskollärare Fridolf Arvidsson i Bölminge. Vid genomgång av de gamla protokollen synes större delen av de unga församlingsmedlemmarna deltagit aktivt i cirkeln. Många, av protokollet framgår inte hur många, stödde studiecirkeln, som passiva medlemmar. Det står på ett ställe att till en fest skulle cirkelns passiva medlemmar inbjudas.

 

Studiecirkeln tog som en av sin första uppgifter att få till stånd ett lånebibliotek. Några räkenskapsböcker har inte kunnat återfinnas, men bokköpen synes av protokollen ha finansierats med medlemsavgifter, korg och paketauktioner med mera. Tydligen fick man även då statsbidrag till bokinköp.

Den förste bibliotekarien blev lantbrukare Albert Karlsson, Nöttja, Södergård. Mitt första biblioteksbesök var omkring 1928. Han hade då bokskåpet, det senare finns bevarat, med bokinnehåll, på Ljungby kommunbibliotek, i sin storstuga. Utlåningen var bestämd till två timmar i veckan, men i praktiken lånade han ut böcker alla dagar i veckan från klockan åtta på morgonen till sena kvällen när han var hemma. Någon ersättning för detta förekom inte under de nära 10 år han skötte biblioteket. Ibland var stugan full med ungdom som bytte böcker och pratade författare och litteratur på söndagseftermiddagarna. 1923 ombildades biblioteket till "folkbildningsbibliotek" och kommunen började ge bidrag. Omkring 1930 blev lantbrukare Edvard Karlsson bibliotkarie. Även han utan ersättning för intrång och besvär med lånejournal och bötespengar.

 

Verksamheten i studiecirkeln bestod i möten en gång i månaden. Vid varje möte höll någon av medlemmarna ett föredrag om något självvalt eller i förväg bestämt ämne. Det går inte inom ramen för denna artikel, att räkna upp alla ämnena, några exempel får räcka: Jordbruksföredrag, Nöttjas gamla folksägner, skillnaden mellan högfärd och stolthet, hur ska man lära känna människor, jämförelser mellan Gustav Vasa och Gustav V, gamla Egypten för 3.000 år sedan, styrelseskicket, förvaltningsutvecklingen i Frankrike, Belgien, Schweiz och Tyskland, rusdrycksförbud, egnahemsrörelsen med mera.Varje möte utsåg en diskussionsinledare till nästa gång. Ibland förekom mer än en diskussion på varje möte. Ämnena var otaliga och omfattade allt. Till exempel ”bör man tänka högt om sig själv”, ”ska kvinnan ha lika lön för samma arbete?”, ”kan innehavare av kolonat, som nu anlägges, klara sig ekonomiskt?”, ”kan en människa genom kunskap och god vilja, så fostra sig själv, att hon blir omtyckt och värderad av andra människor, eller är denna egenskap medfödd?” för att nu plocka några exempel.

Under sommaren bestod verksamheten i cykelutflykter till olika delar av socknen.

 

1923 beslutades att hålla en kurs i stats, kommunal och fattigvårdskunskap. Kursledare var folkskollärare Fridolf Arvidsson. Allsång förekom varje gång, även annan musik utfördes av medlemmar. Musik och sångverksamheten blev tydligen mera intensiv sedan kantor Salmonsson kommit till socknen kan man utläsa av protokollen. Deklamation förekom vid varje sammankomst. Fröding, Heidenstam, Viktor Rydberg, Dan Andersson och många andra lästes flitigt.

 

Redan 1920 utgav studiecirklen en tidning. Den handskrevs, hektograferades och såldes sedan i bygden för 1 krona. Cirkelmedlemmarna var de enda författarna. Den innehöll korta prosastycken och dikter. Några exemplar finns fortfarande bevarade på Ljungby bibliotek.Efter några år togs kontakt med studiecirklar i Ryd, Hamneda och Tommaryd, Hinneryd. I samarbete med dem lät man trycka tidningen och tog in annonser. Tidningen fick namnet ”Sunnerboiten”. När den upphörde är inte känt.

 

Vid ett möte beslutade man att de som yttrade sig i diskussioner eller höll föredrag skulle stå upp för att öva sig att tala vid stämmor och i andra sammanhang. Alla lärarna i socknen deltog aktivt i studíecirkeln vilket säkerligen hade stor betydelse.

 

Sista protokollet var skrivet av Gunnar Johansson, sedermera disponent för Sunnerbo Lantmän i Ljungby, den 16 februari 1931. Förtjänsten av att studiecirkeln kom till och var verksam i 11 år, måste tillskrivas den outtröttlige och mycket populäre folkskolläraren Fridolf Arvidsson i Bölminge. Sitt studie- och folkbildningsintresse behöll han till sin död. Han var min lärare och personligen saknade jag honom mycket när han efter en kort sjukdom alldeles för tidigt gick bort. Han var född i Stavens i Nöttja 19 augusti 1894 och dog 9 december 1937 medan han ännu var i full verksamhet.

 

Nu har större delen av medlemmarna i Nöttja studiecirkel gått bort. Men jag minns dem alla som underbara, utåtriktade och vidsynta människor. Flera lämnade så småningom Nöttja. Men många stannade kvar som lantbrukare och husmödrar. De blev framstående politiker och föreningsmänniskor.

M. Sch. 1982

 

 

1935 bildade några ungdomar i Bölminge en studiecirkel ansluten till N.T.O. Den tog initiativ till ett skolbibliotek vid skolan i Bölminge. Efter en aftonunderhållning i skolan skänktes behållningen till en grundplåt till ett skolbibliotek under förutsättning att kommunen tillsköt lika mycket. Kommunalstämman antog erbjudandet.

 

Cirkeln tog också initiativ till en bastuförening. De lyckades få tillstånd en förening och byggde en bastu under ett icke ringa motstånd från den äldre generationen och även från ledande kommunalmän i socknen. På 1930-talet fanns det ännu de som trodde att det var farligt att bada. Postjohan svarade när han blev tillfrågad om han skulle teckna någon andel i bastun: ”En kan få döen i kroppen utan att en börjar bada”.

 

Eftersom det alltid rått rivalitet mellan roten runt kyrkan och den yttre roten, bildades en förening och byggdes en bastu även där. Den senare finns ännu kvar men den i Bölminge är nu sommarstuga.

M. Sch.