Fornminnen.

 

Enligt riksantikvariatets fornminnesinventering skall det finnas 9 platser med fornlämningar med sammanlagt 97 lämningar, vilket visar att trakten mycket tidigt varit bebodd.

Detta sammanhänger med att de första innevånarna följde vattendragen. Eftersom sjön Exen ligger intill sammanflödet av Lagaån och Bolmån hade man här goda förbindelser med både Bolmens och Vidösterns vattenområden samt vidare ut mot havet. Det var därför naturligt att trakterna runt sjön Exen tidigt blev befolkade.

Denna uppräkning av fornlämningar följer i stort sett den som riksantikvarieämbetet upprättat:

 

1. Husgrund på moränhöjd cirka 100 meter söder om vägen mot Näset och cirka 200 meter från vägen mot Hinneryd. Husgrunden 24x8 meter är starkt övermossad men på backens sidor finnes flera gropliknande försänkningar. Enligt gammal folksägen skulle detta vara grunden till en kyrka som man sökt bygga, men av onda makter blivit förhindrad att fullfölja. Någon grund till en kyrka torde husgrunden inte ha varit, Den ligger omgiven av mossmarker och några spår av odling kan inte ses. Då grunden är relativt stor och då den ligger bara några mil från den gamla riksgränsen mot Danmark, kan man kanske tänka sig att den haft med försvaret att göra i forna ofredstider.

 

2. Slaggförekomsterna på Malmaryd Norreg. 2:2 14 meter väster om väg mellan fastigheterna 2:2 och 2:3. Denna är inte markerad på den ekonomiska kartan.

 

3. Enligt en beskrivning från början av 1800-talet skulle rester av ett gravfält funnits på Malmaryd 2:1. Här skulle funnits en järnåldersdös med en rund och en oval stensättning, en större offersten samt en domarring av 5 resta klumpstenar. I den runda stensättningen är ett stenparti med en trappa anlagd. Även en källa skulle ha funnits. Numera är det bara domarringen och offerstenen som är synliga. Det mesta blev troligen förstört vid uppbyggnaden av husen här efter laga skiftet.

 

4. Vägmärke l,l meter högt med inskrift ”wäg åt Nöttja”, intill landsväg vid Stavsätra.

 

5. Milstolpe av järn öster om landsväg mellan Nöttja-Annerstad inskrift ”1/4 mil Kronobergs län 1855”.

 

6. Slaggförekomst i Balkö 80 meter öster om boníngshus. Enstaka slaggstycke härhörande frán en bortförd slagghög.

 

7. Runstenar finnes 2 st. Den ena står vid vägen mot Hamneda intill Röreå på mark tillhörande Hilding Idofsson. Den har en inskription som följer: ”Assur gjorde denna vård efter sin fader. Han var minst bland män, en gnidare (niding), ej snål på mat eller snar till hämnd- På sin Gud den gode trodde."Den andra står på Bolmaryd Mellangårds ägor. Den har av ortsbefolkningen blivit kallad ”Kung Hammars sten”. Inskriptionen på denna sten lyder: ”Önd och Sven satte denna vård efter Assur (Äsmar).” Det lär vara de enda runstenar i landet som kan knytas till varandra. Assur reste stenen efter sin fader och han fick sedan en sten rest över sig av sina söner.

 

8. Ett gravfält, 90x40 meter, bestående av 25 gravhögar finnes i hagmark tillhörande Per Nilsson i Bolmaryd. 5 av dessa högar har en mittgrop. En sådan mittgrop antog man förr berodde på plundring, men den kan också bero på att en gravkista byggts av trä som med tiden ruttnat och gropen uppstått på detta sätt.

 

9. Rest av hällkista med röse finns på Rörebacke nära Hilding Idofssons gård. Ett tiotal föremål av flinta har här tillvaratagits av markägarens fader och förvaras på gården.

 

10. På ”Stavens” Stavsätra finns några stenhällar med en del inskrifter och tecken inhuggna, men dessa är enligt uppgift av förre ägaren Ivar Arvidsson uthuggna av hans farfar, Arvid Johansson. Farfarsgubben var före sin tid, se han var frimurare, enligt Ivar Arvidsson. Man får kta sig för att förväxla dessa med fornminnen.

 

11. Milstolpe märkt ”1/4 1855” är rest i hörnet av stenmur i Nöttja Algutsgård.

 

12. Ett intressant gravfält finns på en hög moränås tillhörande Hugo Dovrén, Balkarp. Den består av ett 20-tal järnåldersgravhögar. I anslutning till gravfältet finns en större äggformad plan med spetsen ansluten till ett större flyttblock.

 

13. Det mest intressanta gravfältet finns vid ägoväg öster om ladugård på Bölminge, Bäckagård, omkring 100 meter från Bölmingebäcken. Det består av cirka 15 fornlämningar bestående av helt eller delvis raserade dösar från romersk järnålder. Endast en dös är helt oskadadd. Här finns också en domarring bestående av 7 stenar. Mycket är säkert skadat av odlingsarbete.

 

14. Ett gravfält bestående av 25 fornlämningar med stensättningar och gravhögar delvis utjämnade genom odling finns i Nöttja Mellangård. Fältet delvis skadat genom sandtäkt.

 

15. Några rösen, som kan ha varit gravar, finns på Extorp Sjögård som äges av Bolms sterbhus.

 

16. Ett ansenligt röse som säkerligen varit grund till en större byggnad ligger några tiotal meter från sjön Exens gamla strandlinje vid Näsanabbe på fastigheten Malmaryd 2:2. Enligt gammal sägen kallas det drakaröset därför att en drake där vaktar en nedgrävd skatt.

 

Till fornminnenakan också räknas stenmurarna. Dessa är oftast inte så gamla. De flesta är uppförda under senare hälften av 1800-talet efter enskiftet, då nyodling i stor skala kom igång. Troligt är, att då alla bönder fått sina ägor i ett eller två skiften fann man angeläget att avgränsa sina skiften mot grannarna och då var i dessa trakter inget lämpligaremoch hållbarare än stenmurarna.

Stenmurarna var av två slag, dubbelmuren och enkelmuren. I odlingsmarken lades oftast dubbelmur om tillgången på sten var riklig. Den börade med en grop i marken, 1,20 meter bred som först fylldes med sten. Detta för att tjälen inte skulle lyfta och skada muren, som murades till en höjd av 1,20 meter inklusive fyllningen. Muren lades sedan med en lutning inåt, så att den fick en bredd av 0,80 meter i överkant. Priset för läggning avm dubbelmur var 1:50 per famn = 1,80 meter. I denna ersättning ingick även frambärning och uppbrytning av stenen.

 

I utmarkerna lades oftast enkelmur. Då lades en stor eller två mindre stenar till bredds direkt på marken, varefter mindre stenar murades till en höjd av cirka 0,80 meter. Dessa stenmurar var bra stängsel, men på grund av tjälens inverkan föll de ofta ned och måste varje år repareras före betessläppningen.

Eftersom ryarna ofta brändes blottlades all sten och det var relativt lätt att finna och bryta upp en erforderlig mängd sten som sedan bars fram med en bärbår. Vad priset för läggning av enkelmur var har jag inte kunnat utforska, men det har säkert inte varit ens hälften av priset för dubbelmur. Det har sagts mig att läggning av stenmurar blev ett slags nödhjälpsarbete under svåra år för torpare och backstugesittare. Ännu i dag utgör de oförstörbara rågångsmarkeringar i skogsmarken.

 

Agronom John Johanson i Grimslöv hade gjort vissa utredningar och han tvekade inte att beteckna stenmurarna i Småland som världens åttonde underverk. Stenmurarna runt gårdar och fägator låg kvar ända in på 1920-talet, men många blev då material till stenkrossarna som kom i flitig användning när vägkassorna bildades och massor av makadam behövdes för att sätta vägarna i stånd.

 

Att några stenmurar i gårdarnas närhet och runt husen blev bevarade kan man säkert tacka en på 1920-talet kringvandrande ”gáramålare”, en finne, M. Ratikainen. Han älskade stenmurarna och målade dem med särskild förkärlek och han förmanade bönderna att inte förstöra dem. De är de vackraste stängsel ni har. När de såg stenmurarna avmålade på hans tavlor så upptäckte de plötsligt deras stora skönhet och kulturella värde.

 

Av lösa fornlämningar har hittats ganska många flintföremål och redskap från yngre stenåldern i hela socknen. En stridsyxa av järn har hittats i Malmaryd.

En urholkad ekstock som varit en båt kom i dagen efter sjösänkningen vid Näsanabbe i sjön Exen. Den förvaras nu i museet på Gamla Torg i Ljungby.

Martin Schönberg